Bra liv och skitväder

Blev väckt av Sofia som inte fick kontakt med sin flickvän som bor ovanför mig. Hon hade bara ringt 14 samtal utan att få svar. Så jag kan förstå att hon blev orolig. Så det var bara att vandra upp en våning för att kolla läget, Det var ingen fara det var bara Theresa som sov ovanligt bra och hårt.

Ett stilla regn faller utanför mitt fönster. Trots skitvädret och att jag blev väckt alldeles förtidigt, känns den här dagen helt ok.

Dagen börjar bra med beröm för ett bra jobb som "reservförälder" av berörd myndighet. Känns extra bra när jag vet att jag har satsat allt och att andra också kan se det.

Den här dagen är en vad jag kallar fixar och slappar dag. Ibland behöver man nog dessa dagar.

• Tänk att få samtal gjord och att du dessutom kommer fram.
• Att få ligga på sängen med en bra bok och hunden bredvid och katten på magen.
• Att tillåta sig att fuska med hund promenaderna.
• Att äta onyttigheter.

Jag tror att man behöver de här dagarna som dom sa i "Stjärnorna på slottet" igår. Att bara få vara, men framför allt att våga bara vara.

Fick veta att jag får mina luckor i köket hämtade på onsdag 4/1 för omlackering. De ska bli grå. Tror att det kommer att bli läckert, framför allt när det nya svarta golvet är på plats. Det svarta och grå kommer att bryta av fint mot det annars så vita köket.

Nu är det dags för en ny fusk promenad. Hunden verkar också rätt nöjd över att få en vilodag efter den sista tidens spaning och sök, natt vandringar och långturer med bil mitt i natten.

"Patrik 1,5" Min karriär som reservförälder

Strax före midnatt i december ringer min telefon. Det är en för frågan om jag kan agera jourhem. Visst självklart. En unge (ta bort kommat i rubriken så ser du åldern) som är på kant med sin familj.

Låter enkelt men jag vet att det troligtvis är betydligt mer som ligger bakom.

Under första tiden fungerar allt nästan för perfekt. Så jag anar att "bomben" kommer att spricka längre fram. Vilket den också gör.

Allt börjar med en väska, med ett innehåll som är olagligt att bära omkring på i offentlig miljö. I samband med detta drar X. Håller sig borta, hela natten. X vägrar att svar i telefon eller på sms.

Ibland är den avstängd, ibland blir jag bort kopplad, däremot kan jag se att mina sms når fram.

Jag drar ut mot X krokar av staden mitt i natten, med min hund. Han är en bra spårhund så han markerar vitring av X, Ber X att möta mig, men längre än så kommer jag inte.

Åker tillbaka hem vid 1.30-tiden på natten, Sover ett par timmar. Väcks av telefon från soc. Sedan är det helt kört att somna om och inte har jag tid till att sova.

Med lite data kunskaper är det inte speciellt svårt att kartlägga X:s livskarta.

Efter mycket om och men lyckas vi (jag, föräldrar och berörd myndighet) etablera en kontakt med X). Jag avtalar en tid med X. Nu återstår bara att se om X dyker upp.

Det blir "bingo". X meddelas att det är dags att packa för nattlig färd upp i ödemarken . jag plockar av X nycklar, mobil telefon, buss kort. medan X packar låser jag underlåset och hämtar bilen.

Jag har bestämt mig för att inte ifrågasätta vad X håller på med. Tystnaden kan ibland vara jobbigare än att bli ifrågasatt. Vill X prata så får X starta samtalet.

Mitt uppdrag börjar närma sig sitt slut. Jag har bara en del kvar transporten mot skogarna. Tystnaden är lika kompakt som mörkret runt bilen. Eftersom avresan gick väldigt snabbt så glömde jag radion, så här kan vi prata om tystnad. Det ända som hörs är X mobils som piper och ringer med jämna mellanrum i min ficka.

Efter 40 mils natt körning är jag åter hemma och har fått till baka mitt liv.

Det ända som jag är helt säker på att i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna. Se upp för P.S och K.L Och att det handlar om mycket mer än att X är på kant med sin familj.

Och att min karriär inom jour- och familjehem är över för min del.

Trots allt tror jag min ADHD (snabbt kreativt tänk) och AS (noggrannhet) är en tillgång i dessa sammanhang. Ett annorlunda tänk är bra att ha.

(Väskan har lämnats över till Polisen)

Blandat ....förläsningar, ADHD och I rymden finns inga känslor

Vilket jävla väder och ändå känner jag mig på ett strålande humör. Har just varit ute med Simon min hund, den stora svarta schabradoren.

Balkongdörren står på glänt för att katten Jas ska inse att det inte kommer att bli någon ute promenad för hans del

Väl hemma igen var det bara att leta fram lite torra kläder. Jag vet att jag måste ut minst 5 gånger till under detta dygn.

Har bestämt mig för att ta upp mitt önskemål om en ADHD utredning i morgon med min Dr. Jag har idag provat en av de mediciner som finns och används vid ADHD problematik.

Jag vet att jag inte kan fortsätta att självmedicinera mig med 2 st Ipren + allergitablett för att knopp och kropp ska komma i fas med varandra.

Tror även att mitt socker beroende är en typ av själv medicinering. Allt för att skapa ett inre lugn.

Senare i kväll ska jag iväg och lyssna på Susanne Bejerot mfl. , en förläsning om ADHD och autismspektrumtillstånd.

När jag går på en föreläsning i ämnet så är det oftast inte kunskapen som de vill förmedla som intresserar mig i första hand, utan vad de säger om oss med dessa diagnoser.

Jag blir så trött på föreläsare som har en tendens att göra sig lustiga på vår bekostnad. Just för att de INTE själva förmedlar det från sitt eget liv, med en eller flera av dessa diagnoser.

Filmen "I rymden finns inga känslor" som har väckt en sådan debatt i Asperger kretsar, har jag inga problem med. I filmen ger man en rätt vriden bild av hur en person med Asperger ÄR, men i gengäld så är alla rollerna mer eller mindre skruvade i filmen.

Men att de som SES som proffs på "området" av många, (som möter oss i sitt jobb), fortfarande ger en väldigt skev och förenklad bild av HUR vi är som individer, upprör mig enormt. Det gör mig faktiskt helförbannad.

I dessa lägen har jag faktiskt svårt att behärska mig. Min impulskontroll är på bristningsgränsen vid dessa tillfällen.

Jag bara undrar och jag förstår inte hur de kan veta hur JUST jag eller någon annan ÄR och hur våra olika personlighet påverkar vårt sätt att tackla de problem och svårigheter som Just jag eller du utsätts för i vår vardag När ska de börja förmedla en mer nyanserad bild av vad det KAN innebär att ha och leva med AS med flera diagnoser.

Just nu är jag så förfärligt trött. huvudet är som ett kaos av tankar som flyger runt utan struktur. Jag funderar på att söka en ADHD utredning för att eventuellt få en formell diagnos och möjligheten att pröva medicinering.

Undrar och funderar vilket är, bäst en egen remiss eller att be min läkare skriva en? Just nu är det den stora frågan.

För så här kan jag inte ha det, att ständigt jaga min rastlösheten för att få någon typ av lugn, att hindra uppmärksamheten att gå sina egna vägar, det är faktiskt ett heltidsjobb.

Hur gör man för att somna på kvällen, låta kroppen och knoppen komma till ro samtidigt ?

När jag äntligen har hittat sömnen så är det en ny dag, som jag vaknar till lika trött son kvällen innan. Ändå har jag ett tempo på dagen som jag inte styr över helt själv. Jag blir ju ständigt avbruten av en ny tanke och idé.

Höst i Sandhamn

Idag är det måndag den 14/9 och det är min födelsedag och jag är i sandhamn. Det är nog den här tiden som det är som finast här ute. Solen skiner och vattnet luktar hav. Det är alldeles stilla, Inte som i lördags då det myllrade av människor. Både dagsbesökare och sommargäster, men nu är det lugnt Om en vecka är det dags igen, då kliver de av båten igen och det blir full rulle här ute.

Just nu väntar jag på att tvätten ska bli klar sedan bär det av ut i skogen tillsammans med hundarna. Vi brukar gå över till söderstrand genom skogen. Idag har vi ett strålande väder och det är fortfarande ganska varmt.

Mitt projekt för dagen är redan utfört, ett samtal. Det åter kanske inte så märkvärdigt, men för mig som inte gillar att ringa så är det en stor sak. Men nu är det gjort.

Nu ska jag bar njuta av sol och hav, tillsammans med mina hundar. En är min och en är en lånehund.

Sol, vind och vår....

Ja så börjar denna vistelse på Sandhamn närma sig sitt slut. har bara morgondagen kvar innan båten tar mig tillbaka till storstadens puls.

Tänk att det ska vara så mycket lättare att koppla av här ute. Var nere på western igår och pratade med vänner. Fick veta att huggormar hade varit synliga under dagen. Tur att man har en hund som är lydigoch vet sin plats, detta minskar iaf risken för ett bett av de fruktad ormarna.

var tvungen att fulla på mitt bokförråd, för vad vore livet utan en bra bok. I bokens värld är man fri attgöra de tolkningar och se de bilder man vill. Frihet är något som jag uppskattar enormt. Jag tror inte att jag skulle överleva om jag inte var ägare till min tid.

Har varit runt ön med Simon och suttit i solen med min bok, ända fram till nu. Och snart är det dags för att ge mig ner till byn pulserande puls. För vist är det skillnad på vardagar och helger här ute i Sandhamn.

Kommersen är i full gång i de få butiker som finns här, Sommarboden, Nautiska Magasinet, Westerbergs Livs och Sandhamns kiosk.

förutom promenaden med hunden så väntar jag på samtal hur det gått med mitt ena barnbarn som skadade sig i fingret så att de var tvungna att åka till akuten.
Längre fram i kväll ska jag bänka mig framför TV:n och se Robinsson, tur att de går på 4:ran så att jag kan se det. även om jag kan se både 3:an och 5:an på datorn så är det inte samma sak som att se det på riktiga TV:n.

Nu säger jag bara en sak PÅ ÅTERSENDE:)

Specialist på AS?

När jag har gått här ute på ön har jag funderat på frågan när kan man kalla sig specialist när det gäller AS. Så min fråga är kan man verkligen bli specialist på andra människor eftersom det är det till sist handlar om när det gäller AS och andra tillstånd inom npf.

nej jag tror inte att någon kan bli specialist i konsten att hjälpa och stödja, däremot kan man säker ha en ökad teoretisk kunskap i ämnet AS och andra npf tillstånd.

Just nu finns det en tråd på aspergerforum.se, där det efterfrågas specialister på AS.Ibland tror jag att vi litar på förmycket på titeln specialist istället för att se vad personen bakom titel kan till föra mig.

Tror att det är viktigare att personkemin stämmer än att personen har en specialist kunskap i ämnet.

När det gäller diagnostisering så tänker jag att det viktigaste är att det finns en vilja att gå utanför det vanliga tänket, för att upptäcka oss som ligger i "gråzonen". Vi som har blivit för bra på att dölja och kompensera våra brister. Brister som sätter stora spår i våra vardags liv. som inte låter oss ha vår egen identitet utan tvingar oss att leva med en lånad sådan.

Nu är det inte så enkelt som att bara ta makten över sitt liv. Många av oss som har fått våra diagnoser som vuxna har LÄRT oss hur ett vanligt liv förväntas ser ut.

När korthuset rasar så är det ofta tecken på depressioner som är den synliga fasden utåt, även i detta tillstånd så är många av oss osynliga. En del av oss har haft turen att stötta på en psykiater som vågade ta steget och fundera över andra orsaker och lösningar än bara de synliga.

Nej specialist på andra människor tror jag inte finns, däremot de med en ökad kunskap i ämnet.

Om någon ska kallas specialist så är det nog vi själva, om oss själva.