Sol, vind och vår....

Ja så börjar denna vistelse på Sandhamn närma sig sitt slut. har bara morgondagen kvar innan båten tar mig tillbaka till storstadens puls.

Tänk att det ska vara så mycket lättare att koppla av här ute. Var nere på western igår och pratade med vänner. Fick veta att huggormar hade varit synliga under dagen. Tur att man har en hund som är lydigoch vet sin plats, detta minskar iaf risken för ett bett av de fruktad ormarna.

var tvungen att fulla på mitt bokförråd, för vad vore livet utan en bra bok. I bokens värld är man fri attgöra de tolkningar och se de bilder man vill. Frihet är något som jag uppskattar enormt. Jag tror inte att jag skulle överleva om jag inte var ägare till min tid.

Har varit runt ön med Simon och suttit i solen med min bok, ända fram till nu. Och snart är det dags för att ge mig ner till byn pulserande puls. För vist är det skillnad på vardagar och helger här ute i Sandhamn.

Kommersen är i full gång i de få butiker som finns här, Sommarboden, Nautiska Magasinet, Westerbergs Livs och Sandhamns kiosk.

förutom promenaden med hunden så väntar jag på samtal hur det gått med mitt ena barnbarn som skadade sig i fingret så att de var tvungna att åka till akuten.
Längre fram i kväll ska jag bänka mig framför TV:n och se Robinsson, tur att de går på 4:ran så att jag kan se det. även om jag kan se både 3:an och 5:an på datorn så är det inte samma sak som att se det på riktiga TV:n.

Nu säger jag bara en sak PÅ ÅTERSENDE:)

Specialist på AS?

När jag har gått här ute på ön har jag funderat på frågan när kan man kalla sig specialist när det gäller AS. Så min fråga är kan man verkligen bli specialist på andra människor eftersom det är det till sist handlar om när det gäller AS och andra tillstånd inom npf.

nej jag tror inte att någon kan bli specialist i konsten att hjälpa och stödja, däremot kan man säker ha en ökad teoretisk kunskap i ämnet AS och andra npf tillstånd.

Just nu finns det en tråd på aspergerforum.se, där det efterfrågas specialister på AS.Ibland tror jag att vi litar på förmycket på titeln specialist istället för att se vad personen bakom titel kan till föra mig.

Tror att det är viktigare att personkemin stämmer än att personen har en specialist kunskap i ämnet.

När det gäller diagnostisering så tänker jag att det viktigaste är att det finns en vilja att gå utanför det vanliga tänket, för att upptäcka oss som ligger i "gråzonen". Vi som har blivit för bra på att dölja och kompensera våra brister. Brister som sätter stora spår i våra vardags liv. som inte låter oss ha vår egen identitet utan tvingar oss att leva med en lånad sådan.

Nu är det inte så enkelt som att bara ta makten över sitt liv. Många av oss som har fått våra diagnoser som vuxna har LÄRT oss hur ett vanligt liv förväntas ser ut.

När korthuset rasar så är det ofta tecken på depressioner som är den synliga fasden utåt, även i detta tillstånd så är många av oss osynliga. En del av oss har haft turen att stötta på en psykiater som vågade ta steget och fundera över andra orsaker och lösningar än bara de synliga.

Nej specialist på andra människor tror jag inte finns, däremot de med en ökad kunskap i ämnet.

Om någon ska kallas specialist så är det nog vi själva, om oss själva.

Tappade vantar och hanskar

Kom till Sandhamn i fredags kväll. det sista jag gjorde var att packa om väskan till en ryggsäck. Vad tror ni händer i ytterfacket i väskan har jag lagt mina hanskar och mössa, men detta kommer jag inte ihåg, vid om packningen.

Jag kan tala om att det är svinit kallt här ute i Sandhamn när jag vaknar på lördagsmorgonen. Men vad gör man, ut måste jag, Simon bryr sig inte om väder eller temperatur. Så det är bara att ta på jackan och ge sig ut. På söderstrand är det något lugnare vinden har inte samma isande styrka som i byn där nordanvinden ligger på för för full kraft.

På återvägen till huset i byn, som jag bor i slinker jag in på nautriska magasinet införskaffar en mössa. Nu är det bara ett par hanskar eller vantar som saknas. Men detta visar sig vara en omöjlighet.

Nöden har ingen lag, vet att jag har sett enstaka tappade hanskar på vägen, kanske kan jag ha tur att det är en vänster och en höger hanske, men nej, bara höger hanskar ....

Så min fråga är varför är det ett sådant överskott på tappade höger hanskar/vantar?

En sak som jag är säker på att jag inte kan komma ihåg när jag frös så in i norden senast. Blodet i mina ådror var som is ... Jag vet att jag inte var ensam om att frysa, men vad hjälper det egentligen.....