måndag 14 september 2009

Höst i Sandhamn

Idag är det måndag den 14/9 och det är min födelsedag och jag är i sandhamn. Det är nog den här tiden som det är som finast här ute. Solen skiner och vattnet luktar hav. Det är alldeles stilla, Inte som i lördags då det myllrade av människor. Både dagsbesökare och sommargäster, men nu är det lugnt Om en vecka är det dags igen, då kliver de av båten igen och det blir full rulle här ute.

Just nu väntar jag på att tvätten ska bli klar sedan bär det av ut i skogen tillsammans med hundarna. Vi brukar gå över till söderstrand genom skogen. Idag har vi ett strålande väder och det är fortfarande ganska varmt.

Mitt projekt för dagen är redan utfört, ett samtal. Det åter kanske inte så märkvärdigt, men för mig som inte gillar att ringa så är det en stor sak. Men nu är det gjort.

Nu ska jag bar njuta av sol och hav, tillsammans med mina hundar. En är min och en är en lånehund.

2 kommentarer:

annika sa...

Hej
har just hittat din blogg och blev så glad eftersom jag känner igen mig i det mesta du skriver. Jag tror att jag har AS. Men orkar inte hålla på att kämpa med att få en utredning. Har antagligen ADHD (en psykiater menar att jag har det och en annan inte). Hur som helst är jag också mycket bra på att dölja och kompensera. Dessutom är det så jobbigt att förklara och beskriva för folk, så jag håller NT-skenet uppe hellre, eftersom ingen verkar tro på mig(eller förstå hur jag menar) ändå.
Har själv just skapat min första blogg någonsin. Men vet inte riktigt hur öppen jag kommer att vara i den och vad den ska handla om.
Jag ser att du inte skrivit där på länge, men hoppas du ser min kommentar i alla fall. Låter intressant med de där träffarna med AS-personer. Undrar var i Sverige de brukar vara??
kram Annika

Lina sa...

hej ! jag heter Lina och bor i norrköping och vet inte vad ja ska skriva igentligen.. jag har en älskad syster som har AS, konstaterades för ca 10 år sedan! jag själv och alla runt omkring henne insåg tidigt att de fanns något "speciellt" med henne!
just nu som livet ser ut är att jag är hennes närmsta och nästan enda vän pga föräldrar osv som helt enkelt inte orkade(för att de inte förstod sig på henne och var för lata för att ge sig själva ytterligare en chans att försöka förstå henne)
jag undrar om du känner att du och jag kan ha något i utbyte med varandra, då det är så att jag ibland känner en helt otrolig frustration över att ja fortfarande har svårt att förstå henne, trots att hon är de bästa som hänt mig och ja gör ALLT för att "vårat" liv ska fungera ihop! ja har funderat länge på hur det skulle vara att kunna ställa frågor eller utbyta tankar med någon med just AS (som inte är min syster, då det kan vara svårt för henne om jag tar upp vissa saker)
!

om du är intresserad av att byta några ord så är detta min mailadress: lina_motor@hotmail.com

tack så hemskt mycket på förhand!
MVH Lina